Här sitter jag och äter två rostade mackor. En med Ardennes pate på. Vilket är förjävla gott, som vi alla vet. Leverpastej kallas det i svenskars munnar. Min andra macka är prydd med hummous. Hur stavas det egentligen. Alla stavar vi olika. Sjukt gott är det hur som helst. Men, när folk på facebook laddar upp bilder på helgrillade kycklingar, gratinerade rotfrukter, skriver och fläskifilé och vitlöksbröd eller laddar upp bilder på chokladkakor via sin Blackberry vill min mage bara gråta. Jag har en burk coca, fem mars och en halv liter limejuice hemma. Gå och dö med er. Jag hatar er. Jag blir så jävla hungrig. Sluta SNÄLLA

Igår afton var jag på en härlig föreläsning om aktier, då jag har planerat att skapa mig själv en förmögenhet utan dess like. På denna trevliga tillställning var det definitivt en överrepresentation av personer som har passerat femtioårssträcket (för det är ju verkligen så dags att börja spara pengar då ja…).

Det var mycket folk, så det var inte precis så att det blev några diskussioner mellan föreläsare och åhörare. Men ändå så finns det givetvis de personer som tror att det bara är tre personer i rummet. Så denna kvinna kläcker ur sig någon dum kommentar om att hon då aldrig hört om varför kycklingar är alldeles klibbiga när dom kläckts och så blir det en stund av skum tystnad och en allmänt konstig stämning i hela lokalen eftersom alla sitter och funderar över varför någon skulle säga något sådant. Förutom damen som antagligen funderar över varför dom rackarens kycklingarna är så klibbiga. Och som om inte det vore nog så var det också hon som vann priset som lottades ut i slutet av kvällen. Jävla Maja.

Och kära hjärtan, tro nu inte att jag har något emot det faktum att personer som är över femtio lär sig köpa aktier. Eftersom aktier är det nya fonder så är det givetvis något som alla borde göra!

När jag var liten drack jag välling. Fan vad jag älskade välling. Det gör jag inte längre, men det är inte det jag ska prata om. Jag drack välling i nappflaska. En dag var jag hos mormor, och hon hade ingen nappflaska så jag fick dricka ur en mugg. Det var inte alls lika gott.

Ett annat exempel är när man vill dricka vin och inte har ett vinglas. Kan vara så att man är på picknick och inte har köpt vinglas i plast. Korkat. Jag måste köpa vinglas i plast till nästa gång jag ska på picknick. Man dricker alltså vinet i vanliga plastmuggar. Andra gånger detta har inträffat är när man är på hemmafest och värden inte vill att gästerna ska ta hans morsas vinglas. Förståeligt. Särskilt när man har såna vänner om jag har. Men det är helt enkelt inte lika gott.

Slutligen, Coca cola ämnet som jag är en expert på, Coca smakar alltid bäst när man dricker den direkt ur en 33 centiliters burk. Inte glas. Inte flaska.

Visst, det finns en massa grejer som spelar roll här, "dryckintrycket", ett ord jag nyss uppfunnit. Synintrycket menar jag förstås. Stupid me. Men viktigast, iaf för de två senare dryckerna, är nog glasets förmåga att bevara/förstärka dryckens egenskaper. Bevara temperaturen, fördela drycken i munnen, bevara kolsyran samt hur snabbt man dricker upp - om drycken är kvar i glaset en längre tid är den naturligtvis inte purfärsk, lika varm/kall som man vill ha den eller lika bubblig.


Från och med idag ska jag alltid bära med mig ett glas av varje sort. Av alla glas/flaskor/burkar som existerar i hela världen. Adjö.

Vilket jag i och för sig tror att de flesta små rackare där ute också gör, men låt mig ändå påpeka precis hur irriterande det här är! Låt oss börja med att förklara ordet grötmyndig för er som inte riktigt hänger med i svängarna.
 
Grötmyndig = Något grötmyndigt är drygt, pompöst och uppblåst. Ordet började användas i skriftspråket i mitten av 1600-talet. Det kom in i svenskan som ett lån från lågtyskan. Grötmyndig förefaller vid en första titt vara en sammansättning av gröt och myndig - även om kopplingen mellan gröt och uppblåsthet kan verka långsökt. Men härledningen är inte så självklar. Det lågtyska grootmündig är från början en bildning av groot - som på högtyska heter gross - i betydelsen stor, och av mündig i betydelsen mun. Stor i munnen, med andra ord. Att det senare blev gröt på svenska, beror antagligen mest på dåliga kunskaper i tyska. Ja men vad härligt nu vet ni alla det!

Det känns som att det alltid finns en person inom ens umgängeskrets som är en riktigt dryg jävel, och som alltid ska påpeka de mest uppenbara sakerna. Påpeka sådana saker som alla redan är fullt medvetna om, men ändå så måste denna person påpeka det samtidigt som han eller hon alltid låter som en besserwissisk idiot. ALLTID. Och det här måste seriöst vara ett av de mest irriterande personlighetsdragen i världshistorien. Om man en gång råkar yppa ordet 'samma' istället för 'likadana' så måste denna person genast rätta en och fråga om man egentligen vet skillnaden mellan dessa två ord. Klart som fan att man gör, men vem bryr sig egentligen?!

Folk som inte kan hålla käft när de inte har något vettigt att säga. som bara ska kommentera för kommentarens skull. Gillar jag inte. Men. Det jag hatar allra mest är kommentarer som är spydiga, och som får en på dåligt humör. De är så otroligt onödiga. Ett exempel som jag har råkat ut för tusentals gånger är när jag konverserat med min mor. Jag älskar min mor, hon är klok, snäll och tollerant. Men vi vet ju alla hur jobbiga mödrar kan vara ändå. Hur skönt det är att komma ifrån de. Mer än en dag tillsammans med min mor och jag dör lite inbords. 

Jag älskar att baka. Och äta. 

Jag älskar att baka, och när jag bodde hemma frågade jag alltid hon som födde mig "lilla du, får jag baka en kaka" "ja, bara du städar upp efter dig!"

Mitt baka-kak-humör blir som bortblåst.
NEJ FÖR HELVETE JAG SKA HÄLLA UT MJÖL PÅ GOLVET, RULLA MIG I DET, KLETA SMÖR I TAKET OCH ANVÄNDA KLASTRULLERNA SOM TRUMMOR nej men det är väll självklart att diska upp efter sig och plocka undan efter att kakorna är gjorda.

Jaha, det hör var väll inte så farligt tänker ni, det är ju din morsa. Nej. Det är inte jättefarligt, men detta var ett ganska milt exempel. När andra perosner än ens mor ger såna här onödiga kommentarer som sänker mitt humör totalt vill man ju bara döda dem. Eller gå och dö själv om man har en dålig dag.

Min bror är expert på dessa kommentarer. här och häpna; jag med. Men det gör ju inget, jag är fulländad på alla sätt och vis annars.

Nä. Nu kan jag inte fortsätta träna. Mycket har hänt mig på detta hemliga ställe där jag tränar sex dagar i veckan. Två gånger om dagen på lördagar. Bra gjort av mig, jag vet. Men ni har inte sett hur mycket jag äter. Jag äter mycket. Som sagt. En hel del pinsamma grejer har hänt där jag tränar. Men jag vill ju fortsätta äta. Och därför måste jag träna. Och jag älskar min träningsform. Och de som jobbar där.

Fram tills idag. Idag rann bägaren över. Jag kan möjligen börja berätta om i tisdags. Det kändes som ett ljus i tunneln. Jag hade en konversation med Justin. Han frågade hur jag mådde. Jag svarade prima. Hur mår du? Han mådde bra. Och vi pratade en ytterst liten stund. Ytterst liten. Jag fastnade nämligen i spärren in till omklädningsrummet. Han öppnade med en knapp. Och vi kom av oss. Jag gillar Justin. För att han är snäll. Inget annat. Det kändes som sagt som om jag hade hittat en lysmask i tunneln jag har trevat igenom sedan den 29 november. Men idag. Jävla snor. Jag utförde min träningsritual. Pausade. Dan, djuret i fråga som käkade upp lysmasken snacka med en snubbe bredvid mig. Jag lyssnade med ett halvt öra, innan jag förstod att Dan frågade snübben om hans töjningar. Dan har också skaffat töjning. Dan ser numera ännu mer ut som Travie McCoy. Vilket är en blessing. Det är därför jag älskar honom. Älskade honom. Tills miten av september. Men denna historien berättar jag en annan dag.

Jag tittar på Dan och lyssnar på vad han säger. Han ser på mig. Med en blick som säger "U r a dead to me". JAha, kul tänker jag. Jag har fått en miljon såna blickar av honom. Men idag kändes det extra mycket. Jag vet inte varför. What the fucking ever tänker jag. Tiden går, jag tränar. Efter circus tjugo minuter stöter jag på honom igen. Literally.  Han stannar, som för att säga "gå du före". Men. Hans blick säger "I am totally going to kill you". Jaha men fan vad kul. Jag hatar Dan. Jag undrar varför han hatar mig. Varje gång mina vänner ser hon ler han mot dem och är trevlig. Aldrig mot mig.

Hatblickar är förjävliga. Gör som jag. Slå ihjäl personen i din mind och glöm det. End of discussion. get on with your life.

Nä. Nu ljög jag. Jag måste bärja leva som jag lär.

Blomtatueringar. Let's face it. Antagligen en av de fulaste sakerna i hela universum. Och ju större de är desto hemskare blir det. Ibland kan jag känna att det är hemskare än att se på nakenhundar. Och det är hemskt. Vad är egentligen grejjen med att någon tatuerat in en blomma över halva bålen? Jag tycker att det som gör en tatuering fin ofta är det faktum att det finns någon slags mening bakom det hela. Kan det seriöst finns någon som helst mening men en jälva blomma? Jag tror inte det. Och hur kommer den här fagra blomma se ut om femtio år på en kropp som inte är fullt så slät som den en gång var? Usch. usch. USCH.

I lördags firade min vän 26 ståtliga år. Snäll och gullig som hon är berättade hon får mig att den skulle firas på en jamie Oliver-restaurang. Och jag var mer än välkommen dit. FAB tänker jag. Jag älskar mat. Jag kommer. Jag anlände. Jag bar min absoluta all time favourite mockajacka. Vi har ju alla en, och vi vet ju alla hur mysiga de är. och ibland varma. men inte förjävla varma utan bara mysiga. Jag tänkte länge och väl på vad jag skulle äta.

Jag valde salami med tryffelolja till förrätt. Och foccacia. fytüsan vad gott ska ni veta. jag drack en del vin också. vilket visade sig dagen efter.

Nu till mitt stora problem. Jag älskar stark mat. Det är gott. Och bränner kalorier medans man äter. Det är sant. Har inga källor dock, men alla vet väll för fan det. Jag väljer prawn linguine. Den var stark. Och god. Ja men shit vad bra tänker ni. Nej det var det inte. Jag svettas när jag äter stark mat. Inte ymnigt. Men tillräckligt. och jag bar en mockajacka. I en fullsatt restaurang. Det blev varmt. Jag fick ta av mig min mockajacka. Vilken var ett nyckelplagg i min outfit. Piss. Jag fick nu lite svårare att njuta av min måltid. Och vad värre är: du utsatte Nala för fara. nej. jag drack ännu mera vin. Men, tack vare mitt stora kulturella intresse, och mina kulturella vidgade vyer har jag kommit på hur jag ska kunna njuta av min mat i fortsättningen. Den eminenta, animerade, hyffsat okända, tv-serien the simpsons huvudperson Homer häller stearin i käften innan han knaprar och provsmakar chilli. Nästa gång jag ska ut och käka testar jag detta.

Keep up the good hate, haters!

Kära vänner och fiender. Hur förbaskat svårt ska det egentligen vara? Dedemdedemdemdemdededededem. Så avancerat är det inte! Jag hatar när man ska följa sin dagliga rutin och undersöka vad som inträffat på den eminenta internetsidan facebook och man inte ens kan glädjas åt att den där tjejen som man egentligen bara pratat med en halv gång idag har ätit en semla. För i vanliga fall brukar det förgylla min dag när någon idiotisk brud äter en semla. Men sedan så händer det bedrövliga mina vänner. Efter uttalandet om den uppätna semlan så skriver hon att dem är jättegoda. Och det förstör allt. Dem? DEM?!?! Hör inte folk hur fel det är? En människa som har ägnat tjugo år av sitt liv till att lära sig tala ett språk kan fortfarande inte skilja på två att de mest använda orden.

Så snälla rara människor där ute, om wikipedia klarar av det här så borde det väl för tusan inte vara ett problem för någon levande person. Lär er: vi-ni-de, oss-er-dem. Tack på förhand för att ni kommer förhindra min tidiga död av irritation.

Uggs, de är de fulaste skorna som skapats. Period. För det första så vet man ju att det är till för surfare i Australien. Då de inte vill bli kalla över ankeln (anklarna?) Men inte som ett fashion statement! Det borde väl folk förstå?

Tänk er, tjejer som går runt på stan. Fokuserar väldigt stor del av sitt liv att finna det bästa sminket så man ser ut som en torr kaka. De äter så lite som möjligt så de blir smala och snygga. Det blir de ju, smala då alltså. De spenderar resten av sin tid att shoppa efter nya kläder som passar deras trådsmala kroppar. Frågan är var det går snett, hur kan man lägga så mycket tid på hur man ser ut och ändå trä på ett par äckligt fula skor som UGGs!

Nu är situationen så att överslagaren, ja i vår familj så kallar vi den faktiskt för överslagare. Men under den korta tid jag levt så har jag ständigt fått höra att det är fel att kalla den för just överslagare. Bara för att alla tycks störa sig på det eller tycka det är fel så kommer jag därför med glädje att fortsätta kalla den för just överslagaren.

Överslagaren är faktiskt inte så nära mitt hjärta som man skulle kunna tro, med tanke på öppningen av detta inlägg. Det är just detta jag vill förmedla.

Tänk er följande situation:

Du ligger i soffan, kollar en sjukt spännande film på någon av reklamkanalerna, då menar jag antingen Tv3, Tv4 kanal 5 och så vidare. Åter till soffan, du ligger skönt utsträckt på den mjuka och lagom varma soffan, med frivilligt om du har täcke över dig eller liknande. Du har överslagaren nära till hands om den skulle behövas. Likaså har du din mobil och datorn nära till hands om någon mot för modan skulle få för sig att störa dig i just denna stund då du kollar på, den tidigare nämnda, spännande filmen. Det som inte får hända sker, det blir reklam. Eftersom dessa betalkanaler nu tvunget ska ha så mycket högre volym på sina reklampauser så flyger man upp ur soffan. Med tanke på att du ser på en spännande film så har du ljudet ganska högt, då de inte brukar vara så högljudda. Återigen till soffan, där LÅG du skönt utsträckt på soffan, nu får du istället panik och måste sänka ljudet. Du har lösningen, den ligger bara en halv handsträckning ifrån dig (som planerat) men nu är inte överslagaren i rätt vinkel. Överslagaren vägrar att sänka ljudet på televisionen. Du blir tvungen att resa på dig, möjligtvis gå närmre tv:n och sänka.

Därför hatar jag överslagare, den går mot Jens Lapidus, den fuckar ALLTID upp

På aftonbladet.se såg jag tidigare idag ett klipp över hur Japaneserna avlivar delfiner på ett så groteskt sätt så jag blir riktigt upprörd. För några år sedan så filmades den omtalade dokumentären om hur japanerna skötte sin delfinslakt, dels för att det så klart var väldigt hemskt men säkerligen dels för att skådespelerskan Hayden Panettiere var delaktig.

Den japanska regeringen sa då att de skulle ändra sitt sätt för att avliva delfinerna och allt var väl till sin fröjd. Det var väl detta resultat man hade önskat sig, nämligen en förbättring. De lovade att de då skulle börja att avliva delfiner på ett mer humant sätt. JO MEN VISST. Där ser vi hur mycket vi kan lita på Japaner. Nu har det nämligen släppts en video över hur de sköter det idag. Detta kan ju då tolkas på olika sätt.

Alternativ 1: Japanerna har en skruvad syn över vad som är humant eller inte.
Alternativ 2: Japanerna är dumma i huvudet som skiter i djur och människor.

Detta kan dock tolkas på olika sätt, man kan säga att det kanske inte finns humana sätt att avliva något djur. Kanske det finns alternativ för att avliva djuren, men de kostar troligtvis väldigt mycket. I och med det finns väldigt många delfiner så påverkar det mängden fisk i vattnet. Vilket alla säkerligen vet så livnär sig Japaner sig till stor del på det fiske de har i landet. Japanerna anser kanske sig inte ha någon annan lösning på sitt problem, och väljer därför att avliva delfinerna på så sätt att de trycker in ett spettsigt föremål i nacken på delfinerna och "korkar" sedan igen för att minska blödning. Efter detta så drar de ner delfinerna under vattnet så de långsamt men kostsamt och säkert dör.

Frågorna är många, men med den informationen jag besitter så kan jag härmed konstatera att så länge Japanerna fortsätter att bete sig som de gör så kommer jag hata Japaner