Igår afton var jag på en härlig föreläsning om aktier, då jag har planerat att skapa mig själv en förmögenhet utan dess like. På denna trevliga tillställning var det definitivt en överrepresentation av personer som har passerat femtioårssträcket (för det är ju verkligen så dags att börja spara pengar då ja…).

Det var mycket folk, så det var inte precis så att det blev några diskussioner mellan föreläsare och åhörare. Men ändå så finns det givetvis de personer som tror att det bara är tre personer i rummet. Så denna kvinna kläcker ur sig någon dum kommentar om att hon då aldrig hört om varför kycklingar är alldeles klibbiga när dom kläckts och så blir det en stund av skum tystnad och en allmänt konstig stämning i hela lokalen eftersom alla sitter och funderar över varför någon skulle säga något sådant. Förutom damen som antagligen funderar över varför dom rackarens kycklingarna är så klibbiga. Och som om inte det vore nog så var det också hon som vann priset som lottades ut i slutet av kvällen. Jävla Maja.

Och kära hjärtan, tro nu inte att jag har något emot det faktum att personer som är över femtio lär sig köpa aktier. Eftersom aktier är det nya fonder så är det givetvis något som alla borde göra!

Vilket jag i och för sig tror att de flesta små rackare där ute också gör, men låt mig ändå påpeka precis hur irriterande det här är! Låt oss börja med att förklara ordet grötmyndig för er som inte riktigt hänger med i svängarna.
 
Grötmyndig = Något grötmyndigt är drygt, pompöst och uppblåst. Ordet började användas i skriftspråket i mitten av 1600-talet. Det kom in i svenskan som ett lån från lågtyskan. Grötmyndig förefaller vid en första titt vara en sammansättning av gröt och myndig - även om kopplingen mellan gröt och uppblåsthet kan verka långsökt. Men härledningen är inte så självklar. Det lågtyska grootmündig är från början en bildning av groot - som på högtyska heter gross - i betydelsen stor, och av mündig i betydelsen mun. Stor i munnen, med andra ord. Att det senare blev gröt på svenska, beror antagligen mest på dåliga kunskaper i tyska. Ja men vad härligt nu vet ni alla det!

Det känns som att det alltid finns en person inom ens umgängeskrets som är en riktigt dryg jävel, och som alltid ska påpeka de mest uppenbara sakerna. Påpeka sådana saker som alla redan är fullt medvetna om, men ändå så måste denna person påpeka det samtidigt som han eller hon alltid låter som en besserwissisk idiot. ALLTID. Och det här måste seriöst vara ett av de mest irriterande personlighetsdragen i världshistorien. Om man en gång råkar yppa ordet 'samma' istället för 'likadana' så måste denna person genast rätta en och fråga om man egentligen vet skillnaden mellan dessa två ord. Klart som fan att man gör, men vem bryr sig egentligen?!

Blomtatueringar. Let's face it. Antagligen en av de fulaste sakerna i hela universum. Och ju större de är desto hemskare blir det. Ibland kan jag känna att det är hemskare än att se på nakenhundar. Och det är hemskt. Vad är egentligen grejjen med att någon tatuerat in en blomma över halva bålen? Jag tycker att det som gör en tatuering fin ofta är det faktum att det finns någon slags mening bakom det hela. Kan det seriöst finns någon som helst mening men en jälva blomma? Jag tror inte det. Och hur kommer den här fagra blomma se ut om femtio år på en kropp som inte är fullt så slät som den en gång var? Usch. usch. USCH.

Kära vänner och fiender. Hur förbaskat svårt ska det egentligen vara? Dedemdedemdemdemdededededem. Så avancerat är det inte! Jag hatar när man ska följa sin dagliga rutin och undersöka vad som inträffat på den eminenta internetsidan facebook och man inte ens kan glädjas åt att den där tjejen som man egentligen bara pratat med en halv gång idag har ätit en semla. För i vanliga fall brukar det förgylla min dag när någon idiotisk brud äter en semla. Men sedan så händer det bedrövliga mina vänner. Efter uttalandet om den uppätna semlan så skriver hon att dem är jättegoda. Och det förstör allt. Dem? DEM?!?! Hör inte folk hur fel det är? En människa som har ägnat tjugo år av sitt liv till att lära sig tala ett språk kan fortfarande inte skilja på två att de mest använda orden.

Så snälla rara människor där ute, om wikipedia klarar av det här så borde det väl för tusan inte vara ett problem för någon levande person. Lär er: vi-ni-de, oss-er-dem. Tack på förhand för att ni kommer förhindra min tidiga död av irritation.