Jag hatar beroende.
andra saker jag tänker på, fäör att gå off topic, är hur stor risk det är att engelsmännen uppfattar att jag är beroende av kokain, snarare än Coca. Minst tre gånger i veckan yttrar jag frasen 'I need coke'. därefter snärvlar jag. som en riktigt kolasnortare. Perfekt. Jävla nsörvlande, I blame mitt beroende till simningen. Kloret i vattnet gör mig snörvlig. Väldigt konstigt. En vacker dag önskar jag att jag kunde komma på vad det är i simhallen som gör mig beroende av att gå dit. Nej nu skrev jag fan fel igen. Jag menar att jag önskar att jag en vacker dag kommer på vad det är som gör mig beroende av att besöka simhallen. Eller snarare vilken av de olika dragningskrafterna som väger mest. Hänger ni med? Jag hatar korkade människor. Och folk som är så pk att de inte can take a joke, därför kan jag inte avsluta med ett roligt citat här så det får bli hej då.
Hej då
Jag hatar att kräkas.
Jag hatar förstört nagellack.
Detta tar ju en förjävla tid, som ni alla vet, även om jag är typ snabbast i världen på att måla. När jag sne går och lägger mig klockan 10 (och lyckats få av mig mina jeans, mitt halsband och diverse annat+borstat tänderna utan missöden på färgen) lägger jag mig i min säng. Händerna på tcöket, för säkerhets skull. Men när jag vaknar nästa morgon. HELVETE då är varenda nageljävel avmattad pga repor och fingeravtryck som skett under natten. Jag som trodde allt hade torkat. Måla på morgonen då kioskmongo säger ni. Nej. För vet ni vad? jag har ett liv. Jag använder mina händer till annat än att fingra på överslagaren. vilket sliter en del på nagellacket om man har fel teknik, just fyi.
Jag hatar matbilder
Här sitter jag och äter två rostade mackor. En med Ardennes pate på. Vilket är förjävla gott, som vi alla vet. Leverpastej kallas det i svenskars munnar. Min andra macka är prydd med hummous. Hur stavas det egentligen. Alla stavar vi olika. Sjukt gott är det hur som helst. Men, när folk på facebook laddar upp bilder på helgrillade kycklingar, gratinerade rotfrukter, skriver och fläskifilé och vitlöksbröd eller laddar upp bilder på chokladkakor via sin Blackberry vill min mage bara gråta. Jag har en burk coca, fem mars och en halv liter limejuice hemma. Gå och dö med er. Jag hatar er. Jag blir så jävla hungrig. Sluta SNÄLLA
Jag hatar besserwissrar.
Mastermind som jag är finner jag svaret, och min tunga exploderar nästan av viljan att skria det rakt ut. Men det gör jag inte. Det gör jag aldrig. För det finns inget värre än folk som viskar ut svaret innan personen som fått frågan har svarat.
från höger och vänster om mig hör jag väsande röster som viskar ut svaret. Högre och högre, allt intensivare. Vad i helevete! Har ni inte lärt er att räcka upp handen och hålla käft, jävla hottentottar! Väldigt respektlöst och sjukt irriterande när man själv förösker svara på en fråga.
Dessa personerna är även de som drar till med "Jahaaaaaaaaaa... Men jag har läst i DN att..." när de frågar läraren om något de finner självklart och som de tror att de är experter på. De förösker dölja sin ilska över att de hade fel men det lyckas inte.
Besserwissrar som är over the top, jag hatar er. Snälla besserwissrar; ni finns för alltid i mitt hjärta!
Jag hatar teknologi.
Skype. Varenda jävla gång jag har camse-, videosamtal menar jag, på skype så dyker det upp en ruta var eviga minut som visar inställningarna på min webbkamera. I rutan kan jag kontorllera och ändra vilken färg bilden har eller om jag vill se ut som en alien eller en tjock tant eller varför inte ha ett halvt ansikte. Rutan poppar upp hela tiden. och när jag skriver så poppar rutjäveln upp. Och det jag skrivit skrivs inte, hänger ni med. Jag kan inte skriva på tangenbordet utan att ha ett öga på det. Dessutom ger dattorskärmen mig huvudvärk. Like I said.
för det tredje. Facebookchatten. Folk loggas inutinutinutinutinut. De satans bokstäverna som ska formas till ord hamnar inte i skrivrutan. När jag trycker på enter för att skicka iväg ett medelande skickas det aldrig. Vilket jag inte tänker på, utan det går fem minuter och då blir jag förbannad "men för i helevet svara på min fråga på facebookchatteeeeeeeeeeen" skrivker jag men inser att jag inte har skickat iväg min fråga. Jävla Facebook.
Fan. jag kan inte ens ladda upp bilder på tha blog. Helvete
Jag hatar avskiljande smaker.
När jag var liten drack jag välling. Fan vad jag älskade välling. Det gör jag inte längre, men det är inte det jag ska prata om. Jag drack välling i nappflaska. En dag var jag hos mormor, och hon hade ingen nappflaska så jag fick dricka ur en mugg. Det var inte alls lika gott.
Ett annat exempel är när man vill dricka vin och inte har ett vinglas. Kan vara så att man är på picknick och inte har köpt vinglas i plast. Korkat. Jag måste köpa vinglas i plast till nästa gång jag ska på picknick. Man dricker alltså vinet i vanliga plastmuggar. Andra gånger detta har inträffat är när man är på hemmafest och värden inte vill att gästerna ska ta hans morsas vinglas. Förståeligt. Särskilt när man har såna vänner om jag har. Men det är helt enkelt inte lika gott.
Slutligen, Coca cola ämnet som jag är en expert på, Coca smakar alltid bäst när man dricker den direkt ur en 33 centiliters burk. Inte glas. Inte flaska.
Visst, det finns en massa grejer som spelar roll här, "dryckintrycket", ett ord jag nyss uppfunnit. Synintrycket menar jag förstås. Stupid me. Men viktigast, iaf för de två senare dryckerna, är nog glasets förmåga att bevara/förstärka dryckens egenskaper. Bevara temperaturen, fördela drycken i munnen, bevara kolsyran samt hur snabbt man dricker upp - om drycken är kvar i glaset en längre tid är den naturligtvis inte purfärsk, lika varm/kall som man vill ha den eller lika bubblig.
Från och med idag ska jag alltid bära med mig ett glas av varje sort. Av alla glas/flaskor/burkar som existerar i hela världen. Adjö.
Jag hatar onödiga kommentarer.
Folk som inte kan hålla käft när de inte har något vettigt att säga. som bara ska kommentera för kommentarens skull. Gillar jag inte. Men. Det jag hatar allra mest är kommentarer som är spydiga, och som får en på dåligt humör. De är så otroligt onödiga. Ett exempel som jag har råkat ut för tusentals gånger är när jag konverserat med min mor. Jag älskar min mor, hon är klok, snäll och tollerant. Men vi vet ju alla hur jobbiga mödrar kan vara ändå. Hur skönt det är att komma ifrån de. Mer än en dag tillsammans med min mor och jag dör lite inbords.
Jag älskar att baka. Och äta.
Jag älskar att baka, och när jag bodde hemma frågade jag alltid hon som födde mig "lilla du, får jag baka en kaka" "ja, bara du städar upp efter dig!"
Mitt baka-kak-humör blir som bortblåst.
NEJ FÖR HELVETE JAG SKA HÄLLA UT MJÖL PÅ GOLVET, RULLA MIG I DET, KLETA SMÖR I TAKET OCH ANVÄNDA KLASTRULLERNA SOM TRUMMOR nej men det är väll självklart att diska upp efter sig och plocka undan efter att kakorna är gjorda.
Jaha, det hör var väll inte så farligt tänker ni, det är ju din morsa. Nej. Det är inte jättefarligt, men detta var ett ganska milt exempel. När andra perosner än ens mor ger såna här onödiga kommentarer som sänker mitt humör totalt vill man ju bara döda dem. Eller gå och dö själv om man har en dålig dag.
Min bror är expert på dessa kommentarer. här och häpna; jag med. Men det gör ju inget, jag är fulländad på alla sätt och vis annars.
Jag hatar män.
Jag hatar hatblickar.
Nä. Nu kan jag inte fortsätta träna. Mycket har hänt mig på detta hemliga ställe där jag tränar sex dagar i veckan. Två gånger om dagen på lördagar. Bra gjort av mig, jag vet. Men ni har inte sett hur mycket jag äter. Jag äter mycket. Som sagt. En hel del pinsamma grejer har hänt där jag tränar. Men jag vill ju fortsätta äta. Och därför måste jag träna. Och jag älskar min träningsform. Och de som jobbar där.
Fram tills idag. Idag rann bägaren över. Jag kan möjligen börja berätta om i tisdags. Det kändes som ett ljus i tunneln. Jag hade en konversation med Justin. Han frågade hur jag mådde. Jag svarade prima. Hur mår du? Han mådde bra. Och vi pratade en ytterst liten stund. Ytterst liten. Jag fastnade nämligen i spärren in till omklädningsrummet. Han öppnade med en knapp. Och vi kom av oss. Jag gillar Justin. För att han är snäll. Inget annat. Det kändes som sagt som om jag hade hittat en lysmask i tunneln jag har trevat igenom sedan den 29 november. Men idag. Jävla snor. Jag utförde min träningsritual. Pausade. Dan, djuret i fråga som käkade upp lysmasken snacka med en snubbe bredvid mig. Jag lyssnade med ett halvt öra, innan jag förstod att Dan frågade snübben om hans töjningar. Dan har också skaffat töjning. Dan ser numera ännu mer ut som Travie McCoy. Vilket är en blessing. Det är därför jag älskar honom. Älskade honom. Tills miten av september. Men denna historien berättar jag en annan dag.
Jag tittar på Dan och lyssnar på vad han säger. Han ser på mig. Med en blick som säger "U r a dead to me". JAha, kul tänker jag. Jag har fått en miljon såna blickar av honom. Men idag kändes det extra mycket. Jag vet inte varför. What the fucking ever tänker jag. Tiden går, jag tränar. Efter circus tjugo minuter stöter jag på honom igen. Literally. Han stannar, som för att säga "gå du före". Men. Hans blick säger "I am totally going to kill you". Jaha men fan vad kul. Jag hatar Dan. Jag undrar varför han hatar mig. Varje gång mina vänner ser hon ler han mot dem och är trevlig. Aldrig mot mig.
Hatblickar är förjävliga. Gör som jag. Slå ihjäl personen i din mind och glöm det. End of discussion. get on with your life.
Nä. Nu ljög jag. Jag måste bärja leva som jag lär.
Jag hatar svettmat.
I lördags firade min vän 26 ståtliga år. Snäll och gullig som hon är berättade hon får mig att den skulle firas på en jamie Oliver-restaurang. Och jag var mer än välkommen dit. FAB tänker jag. Jag älskar mat. Jag kommer. Jag anlände. Jag bar min absoluta all time favourite mockajacka. Vi har ju alla en, och vi vet ju alla hur mysiga de är. och ibland varma. men inte förjävla varma utan bara mysiga. Jag tänkte länge och väl på vad jag skulle äta.
Jag valde salami med tryffelolja till förrätt. Och foccacia. fytüsan vad gott ska ni veta. jag drack en del vin också. vilket visade sig dagen efter.
Nu till mitt stora problem. Jag älskar stark mat. Det är gott. Och bränner kalorier medans man äter. Det är sant. Har inga källor dock, men alla vet väll för fan det. Jag väljer prawn linguine. Den var stark. Och god. Ja men shit vad bra tänker ni. Nej det var det inte. Jag svettas när jag äter stark mat. Inte ymnigt. Men tillräckligt. och jag bar en mockajacka. I en fullsatt restaurang. Det blev varmt. Jag fick ta av mig min mockajacka. Vilken var ett nyckelplagg i min outfit. Piss. Jag fick nu lite svårare att njuta av min måltid. Och vad värre är: du utsatte Nala för fara. nej. jag drack ännu mera vin. Men, tack vare mitt stora kulturella intresse, och mina kulturella vidgade vyer har jag kommit på hur jag ska kunna njuta av min mat i fortsättningen. Den eminenta, animerade, hyffsat okända, tv-serien the simpsons huvudperson Homer häller stearin i käften innan han knaprar och provsmakar chilli. Nästa gång jag ska ut och käka testar jag detta.
Keep up the good hate, haters!
Jag hatar barnblottaraupairer.
Ponera denna konversationen:
RandomflensaupairsomvikallarTanjainteföratthonheterdetdåmendetärorelevant: Heya. (för så säger hon. Inte för att man säger så. Eller skriver så när man skriver inlägg på folks wall på facebook. Verkligen inte.) Is it ok if I take a bunch of pics of your kids while I am smiling with them (aka fjortisbilder som man tar på sig sälv, fyi) and then upload them on facebook so everybody and then some can see how excellent I am with children and that my life is insanely awesome. Btw my English is crap but I think I am awesome.
Mor: Yes of course, btw I secretly hate you, everybody does, but sure thing hunny, please do!
Ät bajs sager jag. Åh vad jag inte vill att mina kids ska finnas på nätet. Inte för att jag har några. Eller, let’s face it, jag kommer förmodligen aldrig skaffa några. Fan vad mycket jobb det är. En vecka har sju dagar. Fem av dagarna är du alltid upptagen med en unge. Jaha men skicka den till dagis då säger du. Nej det går för bövelen inte säger jag, för ungen är ett år. Jaha men ungen sover väl säger du. Ja det gör hon väl säger jag men jag är inte färdig än. Ungen sover tre timmar om dagen. Under dessa tre timmarna ska du hinna med en massa saker du inte kan göra när det lilla barnet är vaket, för inte kan du sätta på/hänga upp tvätt för det lilla livet vill provsmaka tvättmedel. Eller gråter hela tiden. Mammamammamamma. Fan. Diska måste du göra med. För hand för du är en jävla pedant. Fastän du har en diskmaskin. Men där i diskar du bara koppar, glas, knivar, gafflar och tallrikar. Och du har tvättmedel i samma höjd som ditt ettåring fyi. Så fråga inget om det nu. Vad fan. Sen måste du betala räkningar, stryka, städa och laga mat. Lika bra att bli rik och anställa personal som kan göra allt det där åt dig. Fan jag vill inte ha barn. Men satan i gatan när jag väl får de vilken bra förälder jag kommer att vara. Oj vad ledsen i ögat jag blev nu. Mina barn kommer aldrig uppleva världens bästa mor för världens bästa (framtida) mor kommer aldrig skaffa barn. Jag alltså.
Idag på parkeringsplatsen sprang en femåring ut från sin morsas Astra. Och mammisen satt kvar och läste sms. Jag fick nästan lust att köra på ungen bara för att lära henne att man inte kan låta sina ungar springa runt på detta viset på parkeringsplatser. Jävla skit.
