Jag hatar fula jävla blomtatueringar.
Blomtatueringar. Let's face it. Antagligen en av de fulaste sakerna i hela universum. Och ju större de är desto hemskare blir det. Ibland kan jag känna att det är hemskare än att se på nakenhundar. Och det är hemskt. Vad är egentligen grejjen med att någon tatuerat in en blomma över halva bålen? Jag tycker att det som gör en tatuering fin ofta är det faktum att det finns någon slags mening bakom det hela. Kan det seriöst finns någon som helst mening men en jälva blomma? Jag tror inte det. Och hur kommer den här fagra blomma se ut om femtio år på en kropp som inte är fullt så slät som den en gång var? Usch. usch. USCH.
Kommentarer
Trackback